Svenska dagen-fest på Furuborg 2018

När vi nu samlas till Svenska dagen-fest, är det de facto 1 år och 1 dag sen senast. I fjol under Finlands 100-års jubileum satsade Folktinget stort på sin huvudfest på Svenska Teatern, som dessutom direktsändes i TV. Då valde vi att fira en dag i förväg, söndagen 5.11. Nu är vi tillbaka på rätt dag, även om Folktinget också i år satsar stort på sin huvudfest i Åbo. Men vi firar tillsammans här ikväll i Degerby.

Svenska språket

På Svenska dagen är det ju naturligt att lite noggrannare reflektera över svenskans ställning i Finland. Har något förändrats under senare tid? Har det i såfall varit till det bättre eller sämre?

Hur är det i hemkommunen, på arbetsplatsen eller överlag i vardagen.

Hur långt klarar vi oss på svenska?

För att fräscha upp minnet har jag bläddrat i två skrifter om svenskan, nämligen Anne Suominens pamflett ”Regeringen Sipilä och svenskan” som utkom för ett år sedan, och ”Regeringens berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2017”. Det är alltså fråga om regeringens egna berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen. Berättelsen lämnas till riksdagen en gång per valperiod, vart fjärde år.

I Anne Suominens pamflett tar hon upp bl.a. kampen om Vasa centralsjukhus, tingsrättsreformen, skolsvenskan, skärgården, Åland och Folktinget.

Alla dessa har nagelfarits av Sipiläs regering.

Varför blev då den uteblivna, omfattande jouren vid Vasa centralsjukhus en så stor fråga för oss finlandssvenskar?

Socionomen Kjell Herberts säger ”Jourbeslutet blev något av en symbolfråga för det svenska i Finland. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över”.

Senare fick också president Niinistö skäl att uttala sig, närmare bestämt då han stadfäste lagen om jourtjänster i slutet av 2016.

Presidenten gjorde en protokollsanteckning som vägledning för det fortsatta arbetet, där han sade;

”att jourtjänsterna kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val”.

En annan aktuell fråga just nu är Apotti, det nya patientdatasystemet som tas i bruk 2019 inom vårt sjukvårdsdistrikt HUS.

Dataprogrammets information till patienterna ska enligt uppgift vara 2-språkigt, men allt som personalen skriver in i systemet, om oss, patienter, skrivs enbart på finska.

Apottis vd förklarar att ”det är säkrare för patienterna med endast ett språk”.

Det här låter inte speciellt bra. Det betyder att läkare, vårdare och andra som använder systemet måste behärska finska, både för att skriva in material, och för att läsa uppgifter om patienter de jobbar med. Faktum är att en del av sjukvårdspersonalen inte är så bra på finskan. Hur ska de klara sig?

Också i Regeringens berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2017 finns något sagt om detta. I ett sammandrag av centrala iakttagelser sägs om tillgången på personal inom social och hälsovård följande;

”Språkkunnigheten bör starkare ses som en del av personalens yrkeskunskap, och

service på kundens eget språk är en del av högklassig vård”.

Språkkunnigheten borde alltså ses som en del av yrkeskunskapen. Själv befarar jag att få hälsocentraler eller sjukhus ser det som en del av yrkeskunskapen. Kan en anställd två språk så ses det som en extra färdighet som kommer på köpet, och som det eventuellt betalas ett lönetillägg för.

Även digitaliseringen omnämns i berättelsen;

Det är oftast mer ekonomiskt och effektivt att beakta olika språkversioner under planeringen och programmering av tjänster och informationssystem än att uppdatera systemen i efterskott”.

Det här är ju tydlig vägledning för våra myndigheter, men åtminstone Apottis vd tycks ha blundat för detta.

Det blev ganska mycket, och negativt, om svenskans ställning i vårt land. Och det brukar oftast bli så, de goda nyheterna uteblir.

Jag slutar med att citera justitieminister Antti Häkkänen som säger såhär i sitt förord till berättelsen;

”Språken är till för kommunikation, inte konfrontation”

Det kan vi alla ta till oss, kommunicera på svenska, och finska. Och utgå från at det inte leder till konfrontation.

Dagens program

Som första programpunkt kommer vi att få höra sång och musik.

Det är Lela och Lasse Nybergh, som faktiskt är sommar-Ingåbor men annars huserar i Helsingfors som bjuder på sånginslagen.

Ni är varmt välkomna till vinter-Ingå ikväll!

Därefter kommer vi att få höra ett festtal, som i år hålls av jordbrukaren och redaktören Maria Wasström-Sarkola.

Varmt välkommen Maria, och jag hoppas att du hittat en positivare syn på svenskan idag i Finland, än det jag tagit upp.

Efter festtalet följer kaffeservering.

Efter kaffeserveringen fortsätter vi med sång och musik för att avsluta dagens fest med Modersmålets sång.

Till sist

Och på föreningens vägnar hoppas jag att ni noterar, och bistår vår frivilliga kaffekassa.

Hjärtligt Välkomna, än en gång.